Flow

Intressant det du skriver i din dagbok. Just nu är jag inne i en inre resa för att lära mig att ta mer ansvar för mitt liv genom att låta bli att skylla på andra/eller saker som ligegr utanför min kontroll när det går “dåligt”. Att ta ansvar för sitt liv är för mig att skilja på verkligheten och på de “lögner” vi intalar oss själva. En bra övning är att ifrågesätta sina tankar. Om X dansare inte bjuder upp mig så hjälper inte att jag går och retar mig på personen i frågan eller att jag nervärderar mig själv som dansare. Verkligehetn är att han inte vill dansa med mig (So what?) så varför inte släppa tanken på X och ha kul med Y, Z och W istället???? Ändrar jag inställningen så har jag roligare på pistan och utvecklas som dansare. Den bekräftelsen man söker av andra (óch som man aldrig får) ska man ge sig själv!!

Kan det kanske rent av vara så att vi är ansvariga att inte orsaka våra medmänniskor lidande, genom att kontrollera dem, genom att inte lita på dem, eller genom att vara rädda för dem?

Jag tycker det är viktigt att fundera över vad man själv kan påverka i världen. Hur man tänker om sig själv och hur man väljer att tolka yttre omständigheter har stor betydelse för hur bra man mår. Det fina är att de egna tankarna faktiskt går att påverka! Om man låter sitt välbefinnande bero av yttre omständigheter - till exempel andras bekräftelser - så är det uppenbart att man ofta kommer att bli besviken eller må dåligt, för andras beteende går inte alltid att påverka. Jag såg en föreläsning av en psykolog som redovisade olika undersökningar. I en hade man jämfört folk som vann en stor lotterivinst med folk som blev förlamade i en olycka. Efter ett år var grupperna lika lyckliga! Hur man mår har mer med inställning än yttre omständigheter att göra.

man måste bli kvitt sin rädsla. det är just rädslan som gör oss till anklagare. Vi beskyller på danspartner, skor, goltrötthet. dans var aldrig skapad för att vara en konstform. dans är ett fysisk uttryck av en inre process. Shit nu blev det aningen tungt snack....så jag säger bara: you go boy!

I sånna fall är det ju enkelt jag har mindrevärdkänslor eller ångest eller... så tänker jag, att de tanker måste bort - vupti!! så blir allt mycket bättre - pappsykologi!! (ett uttryck Knut hamsun myntade på Henrik Ipsen fast fortfarende användbart).