Samboronbon lördag 7 juli 2007 kl 21.14
Dans i tystnad...frustrerande ibland
Dans i tystnad - bjuda upp, bli uppbjuden, sitta och prata en liten stund för att sedan avbrytas av tangon igen. Kan vara alldeles underbart, men också lite frustrerande. Är det bara jag som känner så?. Jag tycker det kan vara svårt att lära känna tangomänniskor. Kanske för att stora sällskap - mycket folk - många jag inte känner gör att jag känner mig lite försiktig och ibland lite vilsen. Tangovärlden är speciell - det är snabba kontakter, mycket dans och lite prat. Ibland saknar jag det där naturliga inresset man visar för andra människor man möter i nästan alla andra sammanhang...
Jag älskar tango, älskar att dansa - men ibland blir jag bara så frustrerad... Undrar om jag är ensam med den känslan?
lör 7 jul 2007
Mer befriande än frustrerarnde... att bara få vara fokuserad i nuet och utan att prata försöka kommunicera intuitivt känns fantastiskt för en annars rätt snacksalig person som jag. Ibland lockas man till småprat under dansen med de man känner och plötsligt försvinner den där magiska upplevelsen som ofta uppstår i tangon mer än i andra danser.
sön 8 jul 2007
Jag tror jag håller med dig lite grann, Helen. Inte så att jag vill prata så mycket själv, men ibland kan jag tycka att det blir så överdrivet fokuserat på dansgolvet hela tiden.
sön 8 jul 2007
Hej Helen varför inte bara mingla lite, inte vara så fixerad på att bli uppbjuden och dansa , i stället still dig i baren , elle rhäng på toan och få lite tjej snack, det finns 100 procent massor som känne rsom du , som giller att prata och inte dansa HELa tiden, flera killar är också lättere att få kontakt med när man inte absolut kräver en dans , bara lite snack... ha det så gott och låt orden dansa när fötterena är trötta !