Tangons Historia, del 2

Reptilen från bordellerna? Vem dansade med vem? Invandring och kvinnoöverskott. Att träffa en kvinna i Buenos Aires vid 1900-talets början. Att dansa i gathörn.

Klyschor om hur Tangon Uppstod som Dans

Den finns en klyscha som säger att tangon föddes på Buenos Aires bordeller. En mer trolig förklaring är dock att bordellerna var den plats där över- och medelklassen först råkade på den. De som tillhörde den argentinska bildade klassen – de som oftast lämnade skrivna vittnesbörd efter sig – beblandade sig inte socialt med medlemmar av de lägre invandrade klasserna, utom på bordellerna.

Bordellerna var de främsta underhållningsetablissemangen för arbetarklassen. Det stora kvinnounderskottet i Buenos Aires gjorde prostitution till en framgångsrik industri. Bristen på kvinnor i hela befolkningen innebar också att det var brist på kvinnor på bordellerna. Det fanns många kunder och få prostituerade och följden blev att det uppstod köer på bordellerna där männen väntade på att kvinnorna skulle bli tillgängliga.

På exakt samma sätt som några år senare bordellmammorna i New Orleans skulle anställa musiker som Jelly Roll Morton, i frontlinjen av den nya musikstil som skulle förvandla ragtime till jazz, för att underhålla männen medan de väntade, anställde bordellägarna i Buenos Aires tangomusiker. I båda städerna spelade dessa musiker de fattigas musik, och bordellerna tillhörde det fåtal ställen i det samhällsskiktet som hade råd att anställa professionella musiker. Det är därför inte förvånande att de viktigaste tidiga musikerna ofta spelat på bordeller innan de slog igenom för en bredare publik. Skillnaden är att de inflytelserika i USA troligen hörde jazz för första gången på en nattklubb i New York eller Chicago snarare än i New Orleans, medan det i Buenos Aires var på bordellerna som de första gången hörde och såg tangon.

Idén om att det var de prostituerade som dansade med männen som väntade är tilltalande, men den är inte logisk. Männen väntade eftersom kvinnorna var upptagna. Bordellen tjänade givetvis mest pengar genom att kvinnorna hölls sysselsatta med sin huvudsyssla, vilket innebär att inga kvinnor var tillgängliga för dans när det blev rusning. Om det spelades musik är det däremot rätt troligt att männen utnyttjade tiden till att öva tillsammans.

Vid början av 1800-talet var Buenos Aires inte mer än en by i ett avlägset hörn av det spanska imperiet. I mitten av 1800-talet kom britterna för att bygga ut järnvägsnätet över hela Argentina. Detta öppnade vägen till helt orörda landytor och gjorde deras potentiellt sett enorma tillgångar tillgängliga. Järnvägarna gjorde det möjligt att transportera jordbruksprodukter för export och att exploatera mineraltillgångarna. Det enda som fattades för att göra landägarna rika var arbetare.

Den argentinska regeringen löste det genom att annonsera efter arbetskraft i Europa. De erbjöd logi under den första veckan i Argentina med mycket generösa matransoner och ibland även rabatterade färdbiljetter. Invandrare började genast strömma in. Till skillnad från invandringen till andra delar av den Nya Världen, där hela familjer och samhällen hoppades kunna börja ett nytt liv i ett nytt land, var invandringen till Argentina ekonomisk till sin natur – man tänkte arbeta några år, tjäna ordentligt med pengar och sedan åka tillbaka hem till sin familjer. Nästan alla invandrare var män. Och i början av 1900-talet var den överväldigande majoriteten i Buenos Aires invandrare. Det betydde att det rådde en ofantlig brist på kvinnor.

De allra flesta invandrare blev inte rika och åkte därför aldrig hem igen, och de hade dessutom mycket liten chans att bilda familj i Argentina. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med kvinnor åt alla de män som ville bilda familj.

Det fanns i själva verket bara två möjliga sätt för en man att närma sig en kvinna under dessa omständigheter. Den ena var att besöka en prostituerad, och den andra var att dansa. Med så mycket konkurrens från andra män på dansgolvet var han tvungen att vara en skicklig dansör för att en kvinna skulle vilja dansa med honom, och att vara bra på att dansa innebar en enda sak. Det spelade ingen roll om han kunde massor av svåra steg eller om andra män tyckte att han var bra. Det enda som spelade roll var att kvinnan i hans armar njöt av att dansa med honom – eftersom det fanns så många andra män att välja emellan. Om hon inte tyckte om att dansa med honom skulle hon inte göra det igen, och inte heller någon av hennes väninnor.

Detta innebar att männen var tvungna att träna ihop så att de blev bra nog att dansa med kvinnorna. Det är viktigt att komma ihåg att det här var på den tiden innan det fanns inspelad musik. Den enda sorts musik som fanns var levande musik, och den var sällsynt. Om en grupp män alltså hörde musik spelas skulle de alltså passa på att dansa till den. På bordellerna fanns det levande musik och det fanns andra män som väntade. Det är därför rätt uppenbart att bordellkunderna dansade ihop medan de väntade, för att ta tillfället att öva. Inte för att de ville dansa med en prostituerad, utan för att de ville dansa bra när de fick möjlighet att dansa med en kvinna som inte var prostituerad.

Det var sina tilltänkta fruar och fästmör i hyreskasernerna – los conventillos – som de ville dansa med. En prostituerad tog emot pengar av en man i utbyte mot sina tjänster – en tydlig och enkel affärstransaktion. Att skaffa sig en fästmö i den verkliga världen var svårare, och att vara en bra dansör var en stor hjälp.

Det var inte på bordellerna som tangon föddes, utan på gårdarna till hyreskasernerna där de fattiga bodde. Många trängdes i samma hyreshus, och det var rätt troligt att någon spelade gitarr, en annan kanske fiol eller flöjt, och då och då bör de tillsammans ha spelat de melodier som var populära. Andra hyresgäster skulle ha tagit tillfället att dansa: en stunds avkoppling från vad som måste ha varit ett mycket hårt och ensamt liv.

Musiken och dansen blev ett gemensamt språk som förenade människor från många olika kulturer. Det var här de olika musik- och dansstilar som invandrarna fört med sig från olika länder blandades med dem som redan fanns i Argentina, och det som uppstod blev till slut tangon.

En annan klyscha om tangons ursprung är att männen dansade i gathörnen. Så var det med största sannolikhet. Man behövde levande musik för att dansa, och precis som i alla städer fanns det gatumusikanter i Buenos Aires som försörjde sig på att spela för förbipasserande. Ett av de vanligaste gatuinstrumenten var positivet, el organito. När männen hörde en gatumusikant som spelade en tango bör de säkerligen ha tagit tillfälle att öva, och det var säkerligen lönsamt för positivhalarna att ha några tangor på repertoaren.

De män som övade ihop och försökte hitta de bästa sätten att behaga kvinnan under dansen, de män som på så sätt förberedde sig för de sällsynta tillfällen när de verkligen hade en kvinna i sina armar, är de som skapade tangon som dans.

Nästa avsnitt