Tangons Historia, del 6

Tretton år. Praktikan: bara för män. Först lära sig följa, sen föra. Efter tre år var det dags att försöka föra en kvinna. Praktikan: ett ställe att experimentera och träna. Milongan: ett ställe att träffa kvinnor, inte för experiment och träning.

Det Traditionella Sättet Att Lära Sig Dansa Tango

På 1940-talet, och säkerligen innan dess, var det sätt på vilken en ung man lärde sig dansa tango förvånansvärt likartat över hela staden. Jag har frågat många äldre män som representerar alla dansstilar från alla delar av staden, hur de började dansa. Oftast svarade de, “Jag var tretton år, och det var den här flickan...” En trettonårig pojke i Buenos Aires på 1940- eller 1950-talet var inte samma sak som en trettonårig pojke i västvärlden i dag. De flesta pojkar slutade skolan när de var högst elva år. När de var tretton hade de varit fullvärdig arbetskraft i minst två år. En trettonåring var en vuxen man och var till stor del självständig.

Den unge man som började bli medveten om det andra könets dragningskraft hade inget annat val än att börja dansa tango. Han gick därför till en övningskväll för män, en práctica, och när han suttit och tittat en tid började en av de äldre männen att lära honom hur man följer, det vill säga, hur man dansar kvinnans roll. När han ansågs tillräckligt bra på att dansa kvinnans steg fick han försöka att föra en annan ung man som dansat ungefär lika länge som han. Jag har frågat många äldre män, från många olika delar av staden, hur lång tid den här processen tog (och då bör man komma ihåg att de män jag talade med för mina efterforskningar oftast var de begåvade som inte bör ha varit de långsammaste i gruppen), och ingen sa någonsin att det tog kortare tid än nio månader.

De fortsatte sedan att lära sig att dansa båda rollerna och lärde sig gradvis mer och mer, tills slutligen en av de mer erfarna männen sade åt dem att ta på sig kostym nästa lördag eftersom de skulle gå till en milonga. Jag har frågat många äldre män hur lång tid hela processen tog, och inte en enda har sagt att det tog kortare tid än tre år.

Deras första dans med en kvinna var arrangerad. Ingen kvinna dansade nämligen med en ung man hon aldrig sett dansa förut. Det fanns för många bra dansare för att hon skulle vara intresserad av att riskera en dans med någon hon inte visste om han kunde dansa, så om han inte såg exceptionellt bra ut frågade en av hans mer erfarna vänner om hon inte som en personlig tjänst kunde dansa med gossen. Om det gick bra kunde han få stanna kvar för att fortsätta dansa, eftersom de andra kvinnorna hade sett honom dansa. Om det gick dåligt fick han gå tillbaka till praktikan tills han klarade det bättre.

Männen gick inte bara till praktikan för att lära sig – då skulle det inte ha funnits några erfarna män som nybörjarna kunde dansa med. Männen fortsatte gå till praktikan ett par timmar varje kväll, fyra eller fem kvällar i veckan, innan de gick till milongan. Faktum är att flera män sa till mig att det var på praktikan man dansade på riktigt. Man gick till milongan för att träffa kvinnor. I allmänhet följde männen på praktikan bättre än kvinnorna på milongorna. Och på en praktika kunde man experimentera mer och ta risker. När man dansade med en kvinna var man tvungen att hålla sig till sådant man kunde utföra perfekt, för att göra hennes dans behagligare.

På praktikorna fanns det också män som specialiserade sig på att följa – även om de också förde på milongarna för att träffa kvinnor. Männen hade ofta fasta danspartner, och det fanns uppvisningar på milongorna som höll mycket hög nivå.

Processen genom vilken en man lärde sig dansa liknar hur ett barn lär sig sitt modersmål. Först av allt lyssnar ett barn. Sedan, efter kanske nio månader, börjar barnet göra små ljud och imiterar hur de vuxnas ord låter. Men fortfarande lyssnar det mest. Gradvis börjar det forma ord, därefter fraser och meningar, tills ett barn vid tre års ålder kan föra ett riktigt samtal. Det finns naturligtvis mer att lära sig, men grunderna finns där, och ett barn som lär sig på det här sättet gör inga språkliga fel som vuxen. Barnet växer kanske upp till poet eller till analfabet, men oavsett hur det använder språket det lärde sig är grunderna alltid de rätta.

- * -

När jag frågade äldre kvinnor hur de lärde sig dansa berättade de ungefär samma historia, oavsett från vilken stadsdel de kom. Det skedde i avskildhet i hemmet. Många lärde sig av sina fäder, bröder eller onklar, men en del fick lära sig av sina mödrar, systrar, fastrar eller mostrar. Jag frågade en kvinna som sa att hon lärde sig av sin mor, “Så då dansade er mor mannens roll?”, på vilket hon svarade, “Uppenbarligen”, som om jag var galen som kunde tro något annat.

Även om det inte tillhör tangons officiella historia tror jag att ett betydande antal kvinnor under tangons guldålder, och förmodligen även innan dess, lärde sig att föra och tog sin tango på samma allvar som männen gjorde. Det var mycket mindre press på kvinnorna att nå en hög nivå inom dansen, eftersom de var så få. En kvinna behövde inte vara en särskilt bra dansare för att få dansa hela natten om hon så ville. Men jag tror att de kvinnor som fängslades av tangon övade tillsammans i enskildhet och lärde sig dansa båda rollerna.

När man talar med männen om standarden på kvinnornas dans är det tydligt att vissa kvinnor var avsevärt bättre än andra, och att det var dem som alla män ville dansa med. Jag tror att det var dessa kvinnor som övade, och som avskildheten i sina egna hem också förde.

Det är dock bara min egen teori, och inte historien som den officiellt nedtecknats.

Nästa avsnitt